Hemlängtan
Ännu några dagar har passerat och det är redan snart mitten av november. Det går för fort. I detta inlägg tänkte jag prata lite om hemlängtan, hur det är att leva utan sina närmsta och hur mina känslor flyger omkring huller om buller.
Det första jag anser (detta är endast utifrån mina erfarenheter, vi är alla olika) är att man inte bör förvänta sig något när man ska på ett utbytes år. Det var viktigt för mig att inte längta för mycket, bli för hysterisk eller hoppas på för mycket. Om du frågar mina vänner kommer de säga att detta var det enda jag pratade om sista året innan jag åkte. Jag längtade som tusan men samtidigt så hade jag kvar båda fötterna på jorden. Jag fick familj sent vilket gjorde att det hela kändes ganska overkligt. Jag fixa aldrig tid att bygga upp stora förhoppningar. Men det är jag glad över. Du kan aldrig föreställa dig hur ditt liv kommer se ut här innan du väl kommit hit. Det är viktigt att du inser att alla dagar inte kommer vara en dans på rosor. Du kommer mötas av otroligt jobbiga och svåra dagar. Vissa dagar kommer du antagligen bara vilja åka hem. Men tro inte heller att det endast är sådana dagar för jag har även haft de bästa dagarna i mitt liv här också. Det är det som hör allt då svårt. Jag har mina bästa men även mina värsta dagar här.
Man kan inte förstå hur ens liv förändras under detta år. Det har bara gått ca tre månader och jag känner mig, självständigare, modigare och äldre. Du skaffar dig så många nya erfarenheter.
Du kommer garanterat drabbas av en kulturkrock. Det tog mig ca två månader att anpassa mig och jag är fortfarande inte helt där än. Men jag kommer ihåg att efter en månad så kände jag verkligen krocken. Jag grät och ville hem men jag pratade då istället med Anni och allt blev mycket bättre. Hon går ju igenom samma sak. Det är viktigt att du kan prata om din familj. Jag måste prata med min mamma varje dag för att inte sakna alla för mycket. Jag blir aldrig så glad som när lillebror skriver till mig eller skickar en snapchat. jag pratar om mina småbröder hela tiden och alla är så intresserade, vilket är jätteroligt! Det är viktigt att du känner att du har chansen att prata så mycket som du behöver med din familj. Alla hanterar hemlängtan annorlunda. Dock försöker jag uppdatera instagram, bloggen och Facebook så ofta som möjligt så mina vänner kan se vad jag gör. Ingen kommer kunna förstå vad du gått igenom detta år när du förklarar det där hemma. Vilken dag ska du berätta om, du har över 200 att välja från.
Det är en grej ni ska hålla ett extra öga på! Du tror att du kommer vara helt ensam som utbytis och vill inget hellre än ha en annan utbytis i din skola. Min skola har 22 utbytesstudenter. Det är inte roligt det heller. De andra eleverna (amerikanarna) är så vana vid utbytisar att de inte bryr sig. De vet att vi kommer och att vi lämnar. Dock har de sagt till mig och Anni att vi är de coolaste de haft :D se till bara att inte bli för fast i den gruppen. Jag behövde söka mig till folk. De började inte prata med mig så jag fick ställa frågorna, hänga med på matcher etc. Du kommer få jobba hårt i några veckor. Men det kommer vara värt det!
De dagar du längtar hem är mitt tips att smsa med dina amerikanska vänner. De gillar det! Jag smsar fortfarande med mina kompisar på kvällarna när det är tufft. Och var ärlig, frågar de om du saknar din familj(vilket alla kommer göra) säg bara ja. Spela inte tuff. Dina vänner är de viktigaste du har här så se till att hålla hårt.
Jag vill inte skrämma er som funderar på att åka utan bara visa verkligheten. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Detta är det bästa året i mitt liv och jag kommer komma hem med mer erfarenhet, vara äldre som person och kanske lite rundare haha.
