Chicago baby!
Hemlängtan
Ännu några dagar har passerat och det är redan snart mitten av november. Det går för fort. I detta inlägg tänkte jag prata lite om hemlängtan, hur det är att leva utan sina närmsta och hur mina känslor flyger omkring huller om buller.
Det första jag anser (detta är endast utifrån mina erfarenheter, vi är alla olika) är att man inte bör förvänta sig något när man ska på ett utbytes år. Det var viktigt för mig att inte längta för mycket, bli för hysterisk eller hoppas på för mycket. Om du frågar mina vänner kommer de säga att detta var det enda jag pratade om sista året innan jag åkte. Jag längtade som tusan men samtidigt så hade jag kvar båda fötterna på jorden. Jag fick familj sent vilket gjorde att det hela kändes ganska overkligt. Jag fixa aldrig tid att bygga upp stora förhoppningar. Men det är jag glad över. Du kan aldrig föreställa dig hur ditt liv kommer se ut här innan du väl kommit hit. Det är viktigt att du inser att alla dagar inte kommer vara en dans på rosor. Du kommer mötas av otroligt jobbiga och svåra dagar. Vissa dagar kommer du antagligen bara vilja åka hem. Men tro inte heller att det endast är sådana dagar för jag har även haft de bästa dagarna i mitt liv här också. Det är det som hör allt då svårt. Jag har mina bästa men även mina värsta dagar här.
Man kan inte förstå hur ens liv förändras under detta år. Det har bara gått ca tre månader och jag känner mig, självständigare, modigare och äldre. Du skaffar dig så många nya erfarenheter.
Du kommer garanterat drabbas av en kulturkrock. Det tog mig ca två månader att anpassa mig och jag är fortfarande inte helt där än. Men jag kommer ihåg att efter en månad så kände jag verkligen krocken. Jag grät och ville hem men jag pratade då istället med Anni och allt blev mycket bättre. Hon går ju igenom samma sak. Det är viktigt att du kan prata om din familj. Jag måste prata med min mamma varje dag för att inte sakna alla för mycket. Jag blir aldrig så glad som när lillebror skriver till mig eller skickar en snapchat. jag pratar om mina småbröder hela tiden och alla är så intresserade, vilket är jätteroligt! Det är viktigt att du känner att du har chansen att prata så mycket som du behöver med din familj. Alla hanterar hemlängtan annorlunda. Dock försöker jag uppdatera instagram, bloggen och Facebook så ofta som möjligt så mina vänner kan se vad jag gör. Ingen kommer kunna förstå vad du gått igenom detta år när du förklarar det där hemma. Vilken dag ska du berätta om, du har över 200 att välja från.
Det är en grej ni ska hålla ett extra öga på! Du tror att du kommer vara helt ensam som utbytis och vill inget hellre än ha en annan utbytis i din skola. Min skola har 22 utbytesstudenter. Det är inte roligt det heller. De andra eleverna (amerikanarna) är så vana vid utbytisar att de inte bryr sig. De vet att vi kommer och att vi lämnar. Dock har de sagt till mig och Anni att vi är de coolaste de haft :D se till bara att inte bli för fast i den gruppen. Jag behövde söka mig till folk. De började inte prata med mig så jag fick ställa frågorna, hänga med på matcher etc. Du kommer få jobba hårt i några veckor. Men det kommer vara värt det!
De dagar du längtar hem är mitt tips att smsa med dina amerikanska vänner. De gillar det! Jag smsar fortfarande med mina kompisar på kvällarna när det är tufft. Och var ärlig, frågar de om du saknar din familj(vilket alla kommer göra) säg bara ja. Spela inte tuff. Dina vänner är de viktigaste du har här så se till att hålla hårt.
Jag vill inte skrämma er som funderar på att åka utan bara visa verkligheten. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Detta är det bästa året i mitt liv och jag kommer komma hem med mer erfarenhet, vara äldre som person och kanske lite rundare haha.
Min fina vän <3
Äntligen update!
Ännu en gång måste jag be om ursäkt för att jag inte skriver på bloggen men mitt liv här borta går för fort för att hinna med att göra allt. Jag uppdaterar Facebook och instagram så mycket det går så att ni ska kunna följa mitt livs resa.
Denna vecka har varit galet! Jag har aldrig varit så glad samtidigt som jag aldrig gråtit så mycket under en timme. Återkommer till det senare.
En av anledningarna till att jag är så lycklig här är min bästa vän Anni från Norge. Utan henne skulle jag aldrig klara detta! Hon lyser upp mina dagar. Men för er som är oroliga att jag bara har henne som vän kan vara lugna! Jag lovar att jag har amerikanska vänner också så ni kan ta ett djupt andetag och andas ut ;)
Okej nu är det dags att sammanfatta en av de galnaste veckorna i mitt liv.
Lördag: jag, Anni, jade och jody åkte 2,5 h till en outletmall och shoppade. Det fanns allt från dyra märken till märken jag aldrig hört talas om. Jag har aldrig spenderat så mycket pengar i hela mitt liv. Älskade varje minut. Vi åt middag på Applebee's och godaste maten hade dom! Sedan övernattade Anni hos mig och vi bestämde oss för att sätta på mamma Mia the movie för att få lite hemmakänsla. Vi dansade och sjöng. Jag tror aldrig jag varit så glad som när vi ställde oss upp, slängde med håret och sjöng så falskt vi vara kunde.
Söndag: jag och Anni gjorde omelett till frukost och därefter begav vi oss ut med flower på en promenix. Tror vi gick i en timme, tiden bara flög.
Denna vecka har varit bra, dock har jag mycket i skolan så svårt att hinna med allt. Men nu börjar intresset för killar stiga ;) (förlåt farmor men älskar dig ändå!) jag och Anni insåg att det var dags att börja spana och något av det knäppaste jag gjort var när vi gick till gymmet (hade dock inte tid att träna) och jag lossades att jag glömt mitt halsband så vi tog oss in bara för att spana, hahahA. Jag bryr mig inte att min blogg är offentlig, i en liten stad med lite att göra måste man skaffa sig intressen. Vi har helt klart hittat vårt!
Apropå gym så har jag gått dit varje dag så känner mig duktig. Jag simmar även för att få lite variation.
I torsdags hade vi vårt första indoor soccer game. Vi vann och jag gjorde mål :) här får man skjuta i väggen och de har även en icing regel. Man får inte skjuta bollen över hela plan haha! Och planen var även i en ishall så jag kände mig som hemma :)
Idag fredag var det internationella "hug an exchange student day", så jag och Anni bar tröjor där det stod "Hug an exchange student", det var kul haha!
En annan sak som hände i torsdags är en av de saker som fått mig att öppna ögonen ordentligt. Jag kommer nu och för alltid uppskatta Sverige, min familj, mina vänner och min skola. Vi hade en assembly I skolan med en dam som kom och talade om mobbing. Det kanske låter tråkigt men sakerna jag fick höra var garanterat bland det värsta jag hört, de saker man ser på tv. Hon berättade historier om barn som tagit livet av sig, barn som överlevt och vi fick lyssna på sånger, se videos etc. Men det som verkligen fick mig att inse hur mycket jag älskar er där hemma var när alla fick gå upp till mikrofonen och berätta vad de var stolta över och tacka de personer de ville. Killen som var andra person att berätta sin historia är 14 år tror jag. Han går i min skola och han berätta om när hans pappa, denna sommar, tog livet av sig. Han berättade att hans småsystrar inte längre har någon pappa som kan föra dom nerför altaret när de gifter sig, de har inte längre någon pappa. Denna pojke lämnade hela skola i tårar. Han länkade en video på Facebook med sitt tal om någon är intresserad. Han förmedlar budskapet att du sårar inte bara dig själv när du tar livet av dig, utan alla som stod dig nära.
En annan flicka från min skola berättade om när hennes familj hörde hennes bror skrika innefrån hans låsta rum medan han hängde sig. De försökte slå in dörren men det var för sent.
Snälla alla ni där hemma, ta hand om er och om varandra. Det finns bara en du. Ni anar inte hur lyckligt lottade ni är som har en familj och vänner som bryr sig. Här i denna lilla stad är det vanligt att alla inte har rena kläder att sätta på sig varje dag, eller har en förälder med alkoholmissbruk. Jag kan säga att nästan 100% av alla elever ställde sig upp när hon frågade vilka som kände någon som har eller vill ta livet av sig. Snälla ni, uppskatta det ni har och glöm inte att alltid säga till de personer du bryr dig om att de är viktiga för dig. Det kan rädda liv.
Så varje dag i 21 dagar (tar så lång tid att skapa ett nytt mönster) ska vi på LHS klockan åtta skriva till någon eller posta något där det står någonting som vi är stolta över, någon vi vill tacka eller bara något vi uppskattar.
Älskar er alla och saknar er <3
Senior pictures
Halloween
